"What is the Matrix?"

Om man skulle skapa sig en fantasymatrix (eller ”koordinatsystem” – om man nu gillar tråkiga ord) av något slag, hur skulle den då se ut? Lite på sniskan, och med endast mobilen som anteckningsverktyg, drog jag i fredagsnatt upp lite knapphändiga och inte särskilt djuplodande riktlinjer för ett i framtiden möjligtvis nobelprisvinnande matematiskt litteraturhjälpmedel.

En vertikal och en horisontal linje – that’s it.

För att illustrera hur fantasymatrixen fungerar har jag ritat in två typiska, någorlunda kända, fantasynamn.

Conan, denna härliga barbar från norr, hamnar (förstås) högt på finkulturskalan (bråka inte med mig nu) och även väldigt högt på skalan över mängden ”fantastik”.

Eddings, denna mediokra författare av grumliga rasstereotypiska (mer om det senare) ungdomsfantasyverk såsom Sagan om Belgarion, hamnar förstås lågt på kulturskalan men, precis som Conan, högt på skalan över mängden ”fantastik”.

[Nånstans här upptäcker jag att det inte riktigt håller. Se nedan]

Nu däremot, när jag i nyktert tillstånd får en möjlighet att betrakta min skapelse, kan jag känna att den brister lite på vissa små men bärande punkter. Ta framför allt det här med fin- och fulkultur. Här ville jag ursprungligen åtskilja ”bra” och ”dålig” fantastik. Men fulkultur är ju som bekant inte per automatik dåligt. Conan exempelvis skulle i vissa lesser men’s ögon kunna uppfattas som fulkultur – och med all rätt. Men är det därmed ”dåligt”? By Crom NO!

Och ”mycket fantastik” är ju ett rätt diffust mätinstrument. Det jag ursprungligen ville komma åt är hur långt den verklighet så som vi känner den luckras upp i det verk som ska in i matrixen/matrisen. Conan exempelvis är ju en muskulös gymbiff med dåligt humör och säkerligen halvtaskig kvinnosyn, inte en helt främmande karaktär för diverse småstadsbor. Och Belgarion är en ung pojke som behöver växa upp och lära sig trolla för att få ligga. Inte heller det särskilt konstigt (se bl.a. Neil Strauss The Game).

Om vi exempelvis applicerar matrisen på karaktärer så skulle ju dessa två hamna relativt centralt på fantastiklinjen (vi kan säga att Luke Skywalker utgör Origo i mitt/vårt koordinatsystem) medan, säg, de elefantliknande varelserna ”mulefa” i The Amber Spyglass (tredje delen i Philip Pullmans fantastiska trilogi ”His dark materials”) som använder konstiga ”seedpods” från speciella träd som fötter/hjul, skulle gå off the charts vad gäller mängden fantastik.

Så rent spontant känner jag att jag måste arbeta mer med min fantasymatris/matrix innan jag kan släppa lös den på världen.

Men under tiden får ni gärna komma med förslag på förbättringar – eller placeringar av diverse verk i den matris som för tillfället finns tillgänglig.