Kobayashi I love you

Jag tänkte att jag skulle skriva om Alla hjärtans dag och dess avtryck i fantastiken – men det visade sig vara svårare än jag trott.

Intertwining couples and singles in Los Angeles break-up and make-up based on the pressures and expectations of Valentine’s Day.

En snabb sökning på Valentine’s Day på film- och tv-sajten IMDB gav mig ingenting …

After the end of his marriage due to an Internet sexual encounter, Ray Valentine embarks on a unique mission that involves Internet postings and a prostitute named Veronica…

… ingenting förutom en radda korta förvirrade sammanfattningar av filmer och tv-serier med ”Valentine’s Day” i titeln.

Valentine Farrow works for O.D. Dunstall in a New York publishing house. He is young and single and constantly chased by women…

Visst, spännande och eggande på samma gång (om man så vill), men det har ju ingenting med fantastik att göra. Mest tv-filmsvarianter av typen ”Mary-Kate Olsen och hennes karbonkopia Ashley är lost i stor stad men hittar till slut kärleken efter en massa knasiga och högst tokiga förväxlingar” eller ”paret-som-ska-finna-varandra-i-slutet-av-rullen-lutar-spexigt-mot-varandra-på-dvd-omslaget” (av Fredrik Strage benämnd som ”rygg-mot-rygg-romcom-posen”).

En titel på imdb sticker visserligen ut. Skräckfilmen Valentine’s Day från 2001:

Four Friends start to receive morbid valentine day cards. Someone out there is stalking them….someone they all spurned when they were younger. And Valentines Day 2001 is the Day she/he gets their revenge.

Den enda film jag direkt kan känna igen mig i. Känslan av att INTE få en ros i skolan och de därefter Flashback-forums-inspirerade planerna på att gå bananas på skolan iklädd en trenchcoat och bärandes en kalashnikov och en klyvare.

Eller kanske inte.

Denise Richards har förövrigt huvudrollen i rullen, mest känd som [eh, typ Tammy i filmen Tammy and the T-Rex], och vi kan ju alla hoppas att hon strök med innan eftertexterna började rulla.

Jag kan visserligen tänka mig att Twilight kommer att rulla på diverse datorer och tv-apparater ikväll, medan nykära par rullar runt bland dunbolstret, föga intresserade av vad som sker på skärmen.

Eller att en och annan tår kommer att fällas när Valeria dör i filmen Conan Barbaren (ja, jag behövde få med även Conan i det här inlägget. Och ja, det kanske bara är jag som gråter, men, so sue me).

Men så kommer jag ju på det, den största kärlekshistorien härifrån till evigheten är ju den mellan två goda vänner. Vänner som förtrycker sina djuriska lustar och döljer dem bakom lager av ologisk logik, som först, vid slutet – när allt är över, förstår att de älskar varandra; bortom tid och rum.

Och det kan ju definitivt vara något värt att fira.