I början av året var det dags för the Governator att säga tack och adjö till alla de tre väljare i Kalifornien som älskade honom och resten, som alltså inte älskade honom.
Gissningsvis höll han ett tal som avslutades med ”I’ll be back!” och gissningsvis plockade han därefter ut sin bazooka från garderoben där den stått och samlat damm.
Arnold, eller Arnuuuuuld som han är känd som för oss inbitna fans, har lovat att återkomma till Hollywood. Kanske med en ny Terminator, kanske med en ny Predator, kanske med en ny Kindergaaaarten Cop (”who is your daddy and what does he do?”), kanske med en ny Twins – och kanske, bara kanske, med en ny Conan Barbaren (rimligtvis döpt till ”Conan the Everything!”).
Vissa av er ser det kanske som ett förtäckt hot från käre Arnold. Jag, å andra sidan, ser det som Mariekex-spröda barndomsminnen från ett sovrum någonstans, den smekande känslan från den något hälsovådliga strålningen från en redan då antik burk-tv placerad alldeles för nära mina unga, fyrkantiga ögon och ljudet från en burdus österrikiskt klingande röst som deklarerade att det bästa med livet var att krossa sina fiender och höra klagovisan från deras kvinns.
Hur som helst. För den som inte kan vänta på Arnolds återkomst till filmens värld kan istället helt sonika nöja sig med musikaltolkningen av Conan och Predator, två av hans kanske bästa rullar.
Håll till godo!
Pingback: La Petite Putain! » Sista kvällen Under Bron.