Sommarrepris: ”What’s in a name?”

Det här inlägget är en del i Book me ups serie av sommarrepriser. Ursprungligen publicerat den 19 oktober 2010.

Våren 1996. Lars-Inge Svartenbrandt, efterlyst för ett bankrån i Linköping, har relativt nyligen gripits på Teneriffa och Wallace & Gromit: A Close Shave vinner en Oscar för bästa animerade kortfilm. Samtidigt i Stockholm:  en sextonårig Donny, som hellre tillbringar sina dagar med näsan djupt i Drakar & Demoners regelbok än att springa runt och supa, knulla och slåss (vilket var vad en sextonårig Donny gissade sig till att alla andra gjorde – och vilket i efterhand visat sig vara heeeelt sant) får tillbaka lärarens betyg på veckans ”Läs och skriv”-läxa.

”Du har valt att skriva en hjältestory, men klokt nog ger Du dig inte på att skriva den i Tolkiens egen stil, utan snarare i något som liknar ”pseudo-Tolkiens”. Du bygger upp en sagostämning, men bryter av med flera mer moderna uttryck som ger en komisk touch åt texten.
Du handskas fint med dialogen och håller ihop berättelsen från början till slut. Kanske skulle Du ha låtit tråden med Myrvels far, och hans önskan att få bort sonen från slottet, komma tillbaka igen. Nu hänger den löst, vilket irriterar.
Din presentation är bra, om än något onyanserad, dvs Du är helhjärtat positiv. Texten skulle platsa i en reklamkampanj för trilogin!
Du har dock fått med mycket som är intressant.”

Betyg 4-

Omdömet är allt som återstår, texten saknas mig. Men känner jag mitt sextonåriga jag tillräckligt bra så hade den lilla novellen sannolikt en titel som fullkomligt dröp av fantasy.
”Sagan om blodsdrakarnas återkomst.”
”Svarta tornet.”
”Drakgudens gruvor.”
”Vi som aldrig sa bysköka.”

Rent tidsmässigt upptogs troligtvis en stor del av mitt yngre jags skrivande åt att sätta en catchy titel eller rita fantasykartor över svunna kungadömen och förödda länder.
Väldigt lite tid gick åt till själva innehållet.

Nu för tiden är allting mycket lättare, framför allt med hjälp av den här fantasyboktitelgeneratorn (jag hittade just på ordet – gör med det som ni vill).
Jag menar ”The Sunset of the Twilight” – vilken motsägelsefull, förvirrande men fantastisk titel.

Eller ”Magic of the Memory Hunter”. Den boken skriver ju sig själv.

Tänk, hade jag haft den där slumpgeneratorn när jag var sexton år så hade det kanske funnits lite tid till supa, knulla och slåss (läs: mjöd, lägring och belägring).