Ni som har varit med från början här på Book me up kanske minns att ett av mina första inlägg handlade om the Hunger games. Få kan ha missat att boken sedan dess haft hyllad premiär som film, och i helgen var jag och såg den.
Filmatiseringen har flera saker som talar till dess fördel: att den inte sexualiserar den kvinnliga huvudpersonen, att den inte dränker allting i dramatisk eller sentimental musik, de inledande scenerna i distrikt 12 och the Reapening, en fantastisk Jennifer Lawrence i huvudrollen som Katniss Everdeen (som dock inte borde spelas av en vit skådespelare med tanke på att hon i boken har ”olive skin”). Jag gillar också en del av scenerna som inte fanns med i boken, som ett större fokus på Seneca Crane.
Den har också problem. Josh Hutcherson övertygar inte som Peeta Mellark, vare sig utseendemässigt eller i sina skådespelarinsatser. Flashback-scenerna blir bara fåniga, inte minst för att de ska utspela sig när Katniss är elva. Men framför allt är det sedan tributerna dumpats i arenan som filmen tappar. Jag ser två skäl till det: budgeten och 11-årsgränsen.
Hungerspelen är ett helvete. Under sin tid där är Katniss och Peeta nära att dö av törst, brännas levande, dödas av andra tributer, av sjukdom och av genetisk framtagna rovdjur. De andra tributerna klarar sig inte bättre. Men bortsett från en kort sekvens med eldhavet som jagar henne och en onekligen rätt vidrig scen där Glimmer dödas av tracker jackers, så lyckas filmen aldrig förmedla den känsla av paranoia och ständigt hot som spelen bygger på.
Det handlar dels om pengar, man har helt enkelt inte råd med alla de specialeffekter som skulle behövas. Men främst handlar det om att man inte velat ge filmen en femtonårsgräns och därmed stänga ute en stor del av sin målgrupp.
Det är begripligt. Men jag behöver inte tycka om det.
Min rekommendation: Låtsas att filmens trailers bara är ovanligt påkostade boktrailers. Då får du det bästa av båda världar.
Det enda som verkligen störde mig var att de s-s-sk-skakade kameran varenda gång det var en våldsam scen (antagligen av samma åldersgränsskäl). Hej huvudvärk.
Lustigt förresten att jag aldrig gjorde kopplingen ”Katniss har olivfärgad hy” —> ”aha! inte vit!” när jag läste boken. Läskigt hur van man kan bli vid att alla huvudpersoner är vita.
Mm, det var egentligen inte särskilt mycket som störde mig, det var mer det att jag inte fängslades av historien på samma sätt som när jag läser boken. Och det var inte för att jag redan visste vad som skulle hända: håller på och läser om böckerna nu och de funkar precis lika bra den här gången.