Pixar har fått sin egen Pippi Långstrump

Så: Modig. Jag skriver det här inlägget bara minuter efter att jag lämnat biografen medan jag väntar på pendeltåget som ska ta mig hem, så det är verkligen mina första intryck.

Jag tyckte om den. Mycket. Jag lämnade biografen fylld av den energi som bra film alltid ger mig när jag ser den första gången (jag minns fortfarande när jag cyklade för full fart genom Sundsvall, bergig stad som den är, efter att ha sett the Matrix).

Visst, det är inte jätteorginellt. Men de bästa sagorna är de som knyter an till en gammal tradition och gör den till sin egen. Modig har en tydlig röst, och om konflikterna mellan regissör och produktionsbolag gett avtryck i slutprodukten så är det inget jag lider av just nu. Kanske att jag tänker annorlunda när jag fått smälta det hela ett tag.

Modigs grundtema är förhållandet mellan frihet och ansvar, mellan individualism och pliktkänsla. Det är inte i första hand en historia om manligt och kvinnligt, även om det är uppfriskande med två kvinnor i huvudrollerna. Fantasy är traditionstyngt, som jag redan nämnt, och det är de klassiska rollerna vi ser: prinsessa, drottning, häxa. Längre än så har vi inte kommit, men som den första Shrek-filmen tar Modig de konventioner vi är vana vid och gör något nytt med dem: jag minns fortfarande glädjen av att se prinsessan Fiona behålla sin sanna form som en ogre i nämnda films klimax.

Det här är en värld där alla är styrda av traditioner, män likväl som kvinnor, och huvudpersonen Meridas uppror är mot traditionen snarare än någon typ av patriarkat. Jag vill inte med det säga att filmen inte är feministisk, på samma sätt som exempelvis Hunger Games eller Winter’s Bone är det: den har starka kvinnor i flera av rollerna. Den klarar onekligen Bechdeltestet.

Tekniskt och artistiskt är filmen fantastisk, och man behöver bara titta på Meridas hår för att se hur mycket som hänt på animationsfronten de senaste tio åren. 3D-effekterna är däremot totalt meningslösa, men har i alla fall den fördelen att de inte kommer i vägen för historien så som dålig 3D har en tendens att göra. Jag såg filmen med orginalspråk, så kan inte säga något om hur de svenska rösterna klarar sig, men kan inte tänka mig annat än att den tappar en del utan sin skotska engelska.

Sen kan jag inte låta bli att undra var fräknarna är någonstans.