Etikettarkiv: Buffy the Vampire slayer

Jag lovade ett slututlåtande över säsong 8 häromsistens. Tänkte försöka göra det utan spoilers (för den tecknade serien i alla fall, Buffy på tv förutsätter jag att ni sett – gör annars det innan ni ens börjar fundera på serietidningen), så att alla kan läsa. Ska se om jag lyckas.

Åttonde säsongen börjar starkt, på det hela taget. Joss Whedon skriver själv och flera skickliga tecknare ger liv åt karaktärer vi tidigare bara sett på tv-skärmen, och gör det överlag på ett bra sätt: Alltid tydligt, utan att bli fotografiskt likt (bortsett från omslagen då, som ibland är just fotografiskt lika).

Det är ofta en fröjd att återknyta kontakten med de flesta av karaktärerna från tv-serien, även om det finns smolk i bägaren på några håll (Dracula, ugh) och några ologiskheter. Personerna pratar som de ska prata (i alla fall fram till album 7), det finns många trådar att följa och en del retsamma blinkningar till femte säsongen av Angel.

Säsongens Big Bad kallar sig för Twilight, vilket i sig är ganska roligt, men det stora avslöjandet om vem det egentligen är som gömmer sig bakom den fåniga masken förstör historien en hel del för mig, och är mitt största klagomål på säsong 8.

Som tur är fungerar säsongen som helhet okej ändå, man får bara ha överseende med det (ungefär som att säsong 5 är fantastiskt trots att de korkade munkarna hade kunnat lösa hela problemet genom att göra nyckeln till säg en sten på Atlantens botten och väntat på att Glory skulle dö av hög ålder, i stället för en gnällig tonåring som man dessutom leder henne rakt till).

Under den senare delen av säsongen blir det också lite för många stora slag så att de små detaljerna försvinner. Whedon skriver själv om det i sin eftertext, och om att han är medveten om att de gick lite för långt i sin vilja att göra allting utan att behöva bry sig om en budget. Säsong 9 kommer bli annorlunda, närmare tv-seriens ton och skala. Känns lovande, tycker jag.

Ska man då, som Buffy-fan, ge sig in i den tecknade världen? Är det värt det?

Nja, är mitt svar på det. Det finns en hel del starka ögonblick i säsong 8 och jag ångrar inte att jag läst den. Men som jag var inne på redan i min första recension så förtar serietidningen en del av styrkan i slutscenen på säsong 7:

För den som vill leva kvar i Buffys begynnande leende är säsong 8 inte att rekommendera.

Och till sist: Länkar till alla albumrecensionerna.

En armé av slayers och en ny fiende
Faith the vampire slayer
Tonårsjätte raserar Tokyo (och Dracula är tillbaka)
En färd genom tid och rum
Harmony bites
Att åka ubåt till Tibet
Twilight är ondskan personifierad
Dags att förändra hela världen. Igen.

Mer Buffyläsning hittar du på Fiktiviteters sammanfattning av Whedonhelgen i början av september, som var vad som inspirerade mig till att dra igång den här recensionssvängen.

I den här recensionen av Buffy säsong 8 kommer det att bli en del spoilers av serietidningens första säsong, eftersom det är omöjligt att säga något vettigt annars. 

Twilight är avslöjad, Buffy har haft rymdsex, en hord nya demoner anfaller jorden och Spike har dykt upp i ett enormt steampunk-luftskepp, styrt av ett gäng intelligenta insekter i jätteformat som kallar honom ”Your majesty”.

Sista delen av Buffy the Vampire Slayer, säsong 8 har en hel del att reda ut, och lyckas väl sådär på det hela taget. Efter att ha läst igenom säsongens två sista album första gången var jag mest förvirrad, men en andra genomläsning bringade en del klarhet i vad som egentligen händer och har hänt.

Last gleaming består av fyra kapitel, en epilog och en coda som förklarar hur Riley infiltrerade Twilights organisation. Epilogen lägger upp stämningen inför säsong 9 och tar upp konsekvenserna av Buffys beslut i den stora striden, men det är de fyra kapitlen som är historiens kärna.

I de kapitlen hinner vi få lite backstory för Spike och Angel (och just Angels backstory tog jag visst upp en del redan i förra recensionen, upptäcker jag nu. Oups.) Vi hinner träffa Buffys första Big Bad och återvända till kratern som var Sunnydale och vi får se en hel del oväntade allianser (å andra sidan: det här är Buffy, oväntade allianser är knappast något nytt).

Slutet bjuder på några överraskningar och en förändring av världen som till och med är större än den Buffy och Willow åstadkom i säsong 7. På gott och ont.

Vändningarna blir lite väl många fram och tillbaka, men i slutändan så är jag ändå hyfsat nöjd med Last gleaming. Nästa vecka kommer mitt utlåtande över hela åttonde säsongen, och mina förhoppningar inför säsong nio.

I Time of your life, fjärde albumet i säsong 8 av Buffy the Vampire slayer, beger vi oss ut på tidsresor (kanske inte helt förvånande med tanke på titeln). Större delen av albumet utspelar sig i framtiden, medan det avslutande kapitlet tar Buffy tillbaka till en enklare tid när hon gick kvar på high school.

Men fokus är alltså framtiden, och inte vilken framtid som helst, utan den där Melaka Fray, första slayern att kallas på 200 år efter Buffy, håller hus. Läs mer om henne i seriealbumet Fray, som kom ut medan Buffy fortfarande sändes på tv. Precis som förra gången Melaka porträtterades är det Joss Whedon själv som står för manus, och tecknare är Karl Moline.

Vi börjar nu komma så långt i säsongen att det är svårt att ge fler detaljer om handlingen utan att avslöja för mycket om tidigare album, men att Buffy och Melaka inte riktigt kommer överens till en början kan knappast förvåna någon (Melaka är betydligt mer lik Faith i sitt förhållande till slayer-kallet). Jag kan också säga att jag gissade fel på vem skurken i det här avsnittet skulle visa sig vara – det självklara svaret är fel.

Jag gillar Fray-albumet, och tycker om att Whedon nu knyter ihop det ännu hårdare med övriga Buffyverse. Att det sedan väcker ännu fler frågor är bara ett bonus. Efter det lite svagare Wolves at the gate är Time of your life en skön återställare och lovar gott inför åttonde säsongens andra halva.

En karaktär som jag inte direkt saknar från Buffy the Vampire-slayer är Dracula, som dyker upp i första avsnittet av femte säsongen. Så när det var han som delade förstasida med Buffy på tredje albumet i åttonde säsongen jublade jag inte direkt av glädje.

Manusförfattare här är Drew Goddard, en annan Buffyveteran från framför allt de senare tv-säsongerna och en riktig nörd när det gäller att plocka upp gamla detaljer från tidigare händelser i Buffyverse. Så att Dracula skulle återkomma under hans tid vid rodret är kanske inte helt förvånande.

Hur som helst: Ett gäng japanska vampyrer anfaller Buffys skotska högkvarter och stjäl hennes lie/yxa/påle-grej, den som Willow använde för att göra alla potentials till slayers i finalen av säsong 7. De lyckas med det genom att förvandla sig till dimma, vargar, pantrar och bin: sånt som vanligtvis bara Dracula kan göra. Så Xander och hans nya love interest beger sig till Transylvanien för att konfrontera the dark prince.

Det här albumet innehåller en hel del jag har svårt för: omotiverade lesbiska sexscener, Dracula … okej, mest Dracula och Dracula-relaterade saker (för att klargöra: den lesbiska sexscenen har inget med Dracula att göra). Men den har å andra sidan en enorm Mecha-Dawn, vilket förlåter en hel del. Första kapitlet, innan hela Dracula-historien drar igång, innehåller dessutom Buffys första faktiska möte med säsong åttas huvudskurk Twilight, och sånt är alltid trevligt.

Wolves at the gate är svagast av de tre första albumen i säsong åtta, men innehåller ändå en hel del som gör det läsvärt, framför allt för dess humor.